ubi petrus ibi ecclesia
är den katolska kyrkans motto och det översätts: "Som Peter skall också kyrkan vara", underförstått att kyrkan skall anpassa sig efter påvens ledning. Men frasen har använts på olika sätt genom historien och ett av dessa är "där stenen är skall kyrkan vara". Petrus fick ju namnet för att han var en klippa "petra". I Uppland finns långt mer än tusen runstenar, som placerades i landskapet under kyrkans uppbyggnadsskede. I många fall har dessa stenar murats in i kyrkvägggar, kyrkogårdsmurar, eller använts som grundsten för pelare. En av de mest spridda ristarsignaturerna är UBI, vilket av grammatiska skäl skrivs UBIR på runstenarna. Om det har något samband med den latinska sentensen Ubi Petrus Ibi Ecclesia, så har i alla fall ingen på allvar hävdat det tidigare Men går vi till bibeltexterna så finner vi arketypen till såväl frasen som bruket att sätta sten där sedan kyrkan byggs. Det börjar i Första Mosebok 28:10-22.
Jakobs dröm
Jakob är på flykt och övernattar på marken med en sten som huvudkudde. Jakob drömer om himlastegen och han ger på morgonen ett förbundslöfte till Gud som han bekräftar genom att resa stenen som han haft vid huvudgärden. Han säger till sig själv: "Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port." Senare kallar Gud Jakob att återvända till Betel, som platsen döptes till, och resa ett altare där. (Första Mosebok 35:1-7) Han bryter då upp med hela sitt husfolk och alla lämnar ifrån sig sina gamla husgudar. Det är det nya förbundets löften som skall uppfyllas.
2 kommentarer:
Så här lyder texten ur Första Mosebok 28 om Jakobs dröm i Betel:
Jakob lämnade Beer Sheva och tog vägen mot Harran. Han kom fram till en plats där han stannade för natten, eftersom solen hade gått ner. Han tog en av stenarna på platsen för att ha den vid huvudgärden. Sedan lade han sig att sova där. I drömmen såg han en trappa som ledde från jorden ända upp till himlen, och Guds änglar gick upp och ner för den.Och Herren stod framför honom och sade: "Jag är Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Marken som du ligger på skall jag ge åt dig och dina ättlingar. De skall bli som stoftkornen på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster, åt norr och söder, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du och dina ättlingar har fått. Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går; jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag har lovat dig."Jakob vaknade upp ur sömnen. "Sannerligen", sade han, "Herren är på denna plats, och jag visste det inte!"Och han greps av bävan och sade: "Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port." Tidigt nästa morgon tog Jakob stenen som han haft vid huvudgärden och reste den som en stod och göt olja över den. Han kallade platsen Betel; tidigare hette staden Lus.
Jakob avgav ett löfte: "Om Gud är med mig och skyddar mig på denna min färd och ger mig mat att äta och kläder att klä mig med, så att jag kommer välbehållen hem igen, då skall Herren vara min Gud, och stenen som jag har rest som en stod skall bli en Guds boning. Och av allt du låter mig få skall jag ge dig tionde."
Visst är det fascinerande med de heliga platserna, hur kyrkorna är placerade i naturen t ex, så de harmonierar perfekt med landskapet. Att bygga altaren på platser där man drabbats av förundran och gudomligt möte verkar vara urmänskligt. Förutom helig plats kan man tänka på helig tid: Kairos på grekiska mot reliefen av chronos, som går o går. Kairos är den välbehagliga tiden då Gud talar, evigheten mitt i tiden, också en urmänsklig upplevelse. Kyrkans el altarets plats är då symbolen för evigheten mitt i världen, kanske... Gunilla
Skicka en kommentar