Drömtydarens hus vid Örbyhus kyrka

Konstnären Annika Danielsson Almén har donerat flera unika konstverk till Örbyhus kyrka. I samband med invigningen av dessa ställde konstnären ut Mariabilder i målad eller rakubränd keramik på Kafé Kyrkbacken. Utställningen pågick hela sommaren 2008, men de verk som installerats i trädgården är tänkta att bli kvar som permanenta inslag i kyrkomiljön.

Drömtydarens hus är ett litet rum med fönster- och dörröppningar, utan tak så att allt öppnar sig mot himlen. Där inne kan man sitta på två stenblock, mitt emot varandra och varsin fönsterglugg.

När man sitter ensam i huset ser man genom gluggarna ett utsnitt av trädgården. På bilden ser vi tingshusets gamla arkivbyggnad. Det är en pastoral vy som påminner om en svunnen tid. Kanske poeten Almqvists 1800-tal. Det är verket på dess plats som skapar inramningen av vyn. Detta är inget nytt i arkitekturen. När den romerske arkitekten Vitruvius skriver om planerandet av en villa är det utsikterna från husets fönster som är avgörande för husets placering.

Drömtydarens hus påminner i sin enkelhet även starkt om arkitekturens långa tradition. Såväl klassiska tempelbyggnader som modernismens abstraherade formspråk har lämnat spår i verket. Genom dess installation i kyrkans trädgårdslandskap anknyter verket till den levande konstdiskussionen idag. Fler verk av den här sorten behövs, bland annat för att ge människor ingångar till de starka upplevelser som samtida arkitektur och konst har potential att ge.

Mariabilden invid promenadvägen upp mot kyrkan blir som en naturlig del av en vandringsled mellan Vendel och Tegelsmora. I det nya kapellet i Vendels kyrka finns tre snarlika Maria bilder av Annika Danielsson Almén i altaruppsättningen. Det finns ett fokus på relationen mor och barn som uttrycks i framställningen av Marias bröst. Här har något barn ritat litet grönt med krita på reliefen som för att framhäva just brösten. I Tegelsmora kyrkas altarskåp finns en medeltida motsvarighet; en medeltida madonna blottar sitt ena bröst under den tronande Kristus. Symbolen är stark och viktig i kristendomen, den visar på människors grundläggande behov att kunna ge god näring åt sina barn och hela världen. En dröm som Maria symboliserar med sitt bröst och Kristus med sina sår.

Jesaja 66:11 (läs mer i Bibeln.se: Jes 66 )

Då kan ni dia er mätta
och finna tröst i hennes famn,
suga och njuta
hennes tunga bröst.

Viksta - Vendel en sträcka två runstenar

Vid Viksta kyrka står en runsten U1061. Den är ganska enkelt utformad med tvåögleformat rundjur och en biorm. Två egendomliga detaljer förtjänar att betraktas särskilt. Rundjurets fot bildar genomskinliga överskärningar med biormens kropp, eftersom samtliga linjer är helt imålade. Biormens konturer förskjuts dessutom omotiverat när den korsar sig själv alldeles intill rundjurets fot. Se pilarna i bilden.

I Burunge, cirka fem km från Viksta mot Vendel, står runstenen 1140 med textsidan vänd mot ån. Den liknar stenen i Viksta, fast den är smalare och biormen är ersatt av ett utskott som motsvarar rundjurets framben i extremt utdragen form. Konturen av detta utskott går ihop med F-runan till höger under fötterna. F-runan närmast rundjurets bakfot utgår från djurets konturlinje där övre öglan korsas. Klicka på bilden för att se en förstoring.

Tensta kyrkas tegelornamentik

Jag kom till Tensta kyrka morgonsolen. Luften var klar och lätt att andas. Jag hade prövat en väg som passerade Salsta gruvor där jag gått med cykeln på en igenvuxen skogsväg mellan ett par byar. Det är inte den vägen jag skulle välja för en vandringsled. Det öppna landskapet när man följer asfaltvägen rakt söderut från Tensta till Lena är vackrare. Framför allt så är utsikten mot Lena överväldigande skön när man passerat Altomta och sikten mot kyrkan är fri.

Men nu var jag vid Tensta kyrka och passade på att ägna mig åt henne en god stund. Jag såg henne med nya ögon, som jag fått genom min kärlek till Vendel och Tegelsmora kyrka. Och i tankarna har jag ett projekt att skriva om tegelornamentik i Wikipedia. Det får mig att tänka och undersöka på ett nytt sätt. Först vill jag tänka ut vilka termer som behövs och hur de ska sammanfattas och länkas samman.

Vad är tegelornamentik? Jag tror det var Gerda Boethius som präglade termen. I alla fall behövde hon förklara den noga när hon skrev sin avhandling om De tegelornerade gråstenskyrkorna i norra Svealand. De flesta medeltida kyrkor i området är murade av gråsten och där tegel använts är det bara i de lager som syns, som skalmurar på in- och utsida. Tegel tycks användas i dekorativt syfte och ger rika möjligheter till variation. Teglens färg, form och storlek kan variera, liksom murförband och dekorativa specialtekniker som gör det möjligt att använda murytan som en abstrakt bildkomposition. Tegelornament kan vara av många olika slag med andra ord. Med åren har jag vant mig vid att titta efter flera olika saker. Specialtermerna som jag lärt mig hjälper mig att fokusera på olika saker.

Nu kom termen murliv i mitt huvud för några dagar sedan. Det är den del av väggen som reser sig mellan sockel och takfot fick jag reda på för många år sedan. Sockeln avslutar väggen mot marken och är ofta markerad med en dekorativ list. Tensta kyrka har ett väldigt intressant förhållande mellan murliv och sockel. Övergången görs med ett mjukt rundat tegel som syns på bilden av en strävpelare. Men på bilden kan man se att det inte är likadant överallt. Det beror på att kyrkan är dekorerad med väldiga välvda nischer. Sockeln på nord- väst- och sydväggarna utgår från nischernas djup och det innebär att murlivet reser sig vertikalt från marken där det inte finns några dekorativa nischer. Det är särskilt påtagligt kring västportalen.

En annan typ av ornament är att använda teglens kortändor, de ofta svartbrända, sintrade kopparna, som dekoration. Detta förekommer i olika variationer av murförband. Jag har tittat närmare på dessa koppstenars ytor och tycker att de i vissa fall liknar varandra mycket mellan Tensta och Vendel, medan de i andra fall avviker väldigt mycket. Sålunda kan rejält nedsmälta koppstenar förekomma i murverket på vapenhuset, medan de på korets ytterväggar är svarta, spruckna och ofta nästan glaserade till sin karaktär precis som i Vendel. På bilden kan man se hur kyrkans historia avspeglas i tegelytorna. Ett igenmurat fönster har haft en välvd omfattning som dekorerats av tegel i halv tjocklek. Koppstenarna syns som mörka punkter i ett mönster.

Vandringsleden - en begreppsmodellering

Vad är en vandringsled för något om man utgår från kulturarvstänkande?

1. En vandringsled har skapats av människor.
2. Den har en geografisk placering, mer eller mindre specificerad.
3. Den finns dokumenterad i form av berättelser från olika vandringar, bilder, kartblad med leden markerad etc.
4. Den har sina speciella kännetecken, det kan vara ledens underlag (en klövejstig, en skogsväg, asfalterad gångväg etc) markering (med rösning eller käppar), utsikter, särskilda kultur- eller naturmiljöer etc.
5. Det kan finnas olika typer av service i anslutning till leden: tillgång till rent vatten, toaletter, övernattningstugor, tältplatser, matserveringar, pilgrimspass, informationsresurser, badanläggningar etc.
6. Den har en viss utsträckning.
7. Den existerar under en viss tidsperiod.

Kyrkvandringen mellan Örbyhus och Tegelsmora kyrkor (2) har utvecklats genom att människor har promenerat, cyklat, ridit och åkt skoter längs den nedlagda banvallen mellan Örbyhus och Tobo (1). På det viset har gamla byvägar mellan Tegelsmora kyrka och Elsarby (2) fått en ny förbindelse med Örbyhus som kan användas som promenadväg till kyrkan. Församlingen beslutade 2008 (7) att inrätta kyrkvandringar längs denna vägsträckning till söndagsmässan i Tegelsmora kyrka (1). Vandringen är cirka 7 km lång (6). Det finns skildringar, beskrivningar och bilder från kyrkvandringar i Stigluckan som är församlingens tidning och webbplats, samt i den här bloggen (3). Vandringsleden går på den gamla banvallen genom sumpskog och över fält, innan den tar av åt höger på en byväg som så småningom ansluter till asfaltvägen mellan Tobo och Tegelsmora. Efter bron över Tegelsmoraån följer leden en körväg och kommer upp på kyrkogården nedifrån (4). Vid Tegelsmora kyrka finns toalett med möjlighet att fylla en mindre vattenflaska, eller kåsa i handfatet (5).