Tensta kyrkas tegelornamentik


Jag kom till Tensta kyrka morgonsolen. Luften var klar och lätt att andas. Jag hade prövat en väg som passerade Salsta gruvor där jag gått med cykeln på en igenvuxen skogsväg mellan ett par byar. Det är inte den vägen jag skulle välja för en vandringsled. Det öppna landskapet när man följer asfaltvägen rakt söderut från Tensta till Lena är vackrare. Framför allt så är utsikten mot Lena överväldigande skön när man passerat Altomta och sikten mot kyrkan är fri.

Men nu var jag vid Tensta kyrka och passade på att ägna mig åt henne en god stund. Jag såg henne med nya ögon, som jag fått genom min kärlek till Vendel och Tegelsmora kyrka. Och i tankarna har jag ett projekt att skriva om tegelornamentik i Wikipedia. Det får mig att tänka och undersöka på ett nytt sätt. Först vill jag tänka ut vilka termer som behövs och hur de ska sammanfattas och länkas samman.

Vad är tegelornamentik? Jag tror det var Gerda Boethius som präglade termen. I alla fall behövde hon förklara den noga när hon skrev sin avhandling om De tegelornerade gråstenskyrkorna i norra Svealand. De flesta medeltida kyrkor i området är murade av gråsten och där tegel använts är det bara i de lager som syns, som skalmurar på in- och utsida. Tegel tycks användas i dekorativt syfte och ger rika möjligheter till variation. Teglens färg, form och storlek kan variera, liksom murförband och dekorativa specialtekniker som gör det möjligt att använda murytan som en abstrakt bildkomposition. Tegelornament kan vara av många olika slag med andra ord. Med åren har jag vant mig vid att titta efter flera olika saker. Specialtermerna som jag lärt mig hjälper mig att fokusera på olika saker.

Nu kom termen murliv i mitt huvud för några dagar sedan. Det är den del av väggen som reser sig mellan sockel och takfot fick jag reda på för många år sedan. Sockeln avslutar väggen mot marken och är ofta markerad med en dekorativ list. Tensta kyrka har ett väldigt intressant förhållande mellan murliv och sockel. Övergången görs med ett mjukt rundat tegel som syns på bilden av en strävpelare. Men på bilden kan man se att det inte är likadant överallt. Det beror på att kyrkan är dekorerad med väldiga välvda nischer. Sockeln på nord- väst- och sydväggarna utgår från nischernas djup och det innebär att murlivet reser sig vertikalt från marken där det inte finns några dekorativa nischer. Det är särskilt påtagligt kring västportalen.

En annan typ av ornament är att använda teglens kortändor, de ofta svartbrända, sintrade kopparna, som dekoration. Detta förekommer i olika variationer av murförband. Jag har tittat närmare på dessa koppstenars ytor och tycker att de i vissa fall liknar varandra mycket mellan Tensta och Vendel, medan de i andra fall avviker väldigt mycket. Sålunda kan rejält nedsmälta koppstenar förekomma i murverket på vapenhuset, medan de på korets ytterväggar är svarta, spruckna och ofta nästan glaserade till sin karaktär precis som i Vendel. På bilden kan man se hur kyrkans historia avspeglas i tegelytorna. Ett igenmurat fönster har haft en välvd omfattning som dekorerats av tegel i halv tjocklek. Koppstenarna syns som mörka punkter i ett mönster.

1 kommentar:

Gunilla sa...

Det ska bli väldigt spännande att få se på kyrkorna med hjälp av dina ögon, Kurt!