Vendel - Viksta sträckan fungerar!

Erland och Iréne provvandrade sträckan Vendel - Viksta i förra veckan. De följde en fin gammal väg över åkrarna mellan Karby och Väster Ekeby. På det viset slipper man ifrån den trafikerade landsvägen, men leden passerar inte Ottarshögen.

I Öster Ekeby finns en fin rastplats nära Vendel ån. På en åsrygg nära Burunge står en runsten med textsidan vänd mot ån. För att komma nära den måste man passera ett fält, så det är kanske inte möjligt alla år. Se bilden.


Visa Viksta - Vendel på en större karta

Sankt Göran i Vendel och drakarna i Assisi

Från det privata till det universella

• Arbeta stegvis och definiera varje trappsteg för sig.

Jag lade märke till de två "ormarna" när jag skulle lämna S Maria degli Angeli i Assisi och i min erfarenhet passar de ihop med rundjuren som flätas samman på de uppländska runstenarna.

Två drakar placerades ofta över de tidiga kyrkornas portaler i Norge och i Sverige använde man runstenarna med sina slingrande ormar som tröskelstenar till kyrkorna, eller som fundament till pelare.

S Maria degli Angeli byggdes över det lilla kapell som användes av S Fransiskus och där S Clara vigdes åt Gud, för att ta hand om de pilgrimmer som strömmade till platsen på 1500-talet (de var 100.000 1582).

Men redan på 1200-talet användes platsen för konvent när fransiskanerna samlades i tusental från hela den Europeiska kontinenten. Där kan vi spåra banden till kyrkorna längs Fyrisån. Ett fransiskanskt kloster fanns i Uppsala. Kyrkorna i Vendel och Lena vittnar också genom berättelserna om S Anna, som dekorerar väggar respektive altarskåp, om att fransiskanska teologiska teman spelade stor roll i Uppland.

De två drakarna på trappsteget blev en privat upplevelse, så stark att jag fångade den med kameran. Nu kan jag konstatera att resan till Assisi satt djupa spår i mig. Jag ser samband som jag aldrig tidigare skulle lagt märke till.

När jag gick med pilgrimsgruppen från Eriksberg, så kunde jag berätta om runstenen utanför kyrkan i Danmark och peka ut färgskiftningarna i stenen som vittnar om att den varit inmurad som tröskel i portalen. Det var en student på en kurs jag höll om runstenarnas estetik som uppmärksammade mig på detta.

När Anna Nilsén höll föredrag om altarskåp och måleri i Lena kyrka berättade hon om S Annas plats i fransiskansk kult. Jag tor att den kanske färgas av berättelserna om S Clara. Det skulle jag vilja titta närmare på. Kanske bilderna av Marie tempelgång i Vendel och Lena har ett släktskap med framställningarna av S Clara. Det är ju inte så att föräldrarna lämnar Maria i templet. Nej, hon tycks rusa fram glömsk av allt annat.

Framställningen av Sankt Göran i Vendel är mycket välbevarad. Här en detalj av ansiktet. I hans berättelse har draken en helt annan roll, men jag undrar om den inte flätas samman med drakarna i den svenska historien och med fransiskanska teman. Det återstår att se.

Bibeltext till vandringstankar

ubi petrus ibi ecclesia
är den katolska kyrkans motto och det översätts: "Som Peter skall också kyrkan vara", underförstått att kyrkan skall anpassa sig efter påvens ledning. Men frasen har använts på olika sätt genom historien och ett av dessa är "där stenen är skall kyrkan vara". Petrus fick ju namnet för att han var en klippa "petra". I Uppland finns långt mer än tusen runstenar, som placerades i landskapet under kyrkans uppbyggnadsskede. I många fall har dessa stenar murats in i kyrkvägggar, kyrkogårdsmurar, eller använts som grundsten för pelare. En av de mest spridda ristarsignaturerna är UBI, vilket av grammatiska skäl skrivs UBIR på runstenarna. Om det har något samband med den latinska sentensen Ubi Petrus Ibi Ecclesia, så har i alla fall ingen på allvar hävdat det tidigare Men går vi till bibeltexterna så finner vi arketypen till såväl frasen som bruket att sätta sten där sedan kyrkan byggs. Det börjar i Första Mosebok 28:10-22.

Jakobs dröm
Jakob är på flykt och övernattar på marken med en sten som huvudkudde. Jakob drömer om himlastegen och han ger på morgonen ett förbundslöfte till Gud som han bekräftar genom att resa stenen som han haft vid huvudgärden. Han säger till sig själv: "Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port." Senare kallar Gud Jakob att återvända till Betel, som platsen döptes till, och resa ett altare där. (Första Mosebok 35:1-7) Han bryter då upp med hela sitt husfolk och alla lämnar ifrån sig sina gamla husgudar. Det är det nya förbundets löften som skall uppfyllas.

Viksta - Vendel en sträcka två runstenar

Vid Viksta kyrka står en runsten U1061. Den är ganska enkelt utformad med tvåögleformat rundjur och en biorm. Två egendomliga detaljer förtjänar att betraktas särskilt. Rundjurets fot bildar genomskinliga överskärningar med biormens kropp, eftersom samtliga linjer är helt imålade. Biormens konturer förskjuts dessutom omotiverat när den korsar sig själv alldeles intill rundjurets fot. Se pilarna i bilden.

I Burunge, cirka fem km från Viksta mot Vendel, står runstenen 1140 med textsidan vänd mot ån. Den liknar stenen i Viksta, fast den är smalare och biormen är ersatt av ett utskott som motsvarar rundjurets framben i extremt utdragen form. Konturen av detta utskott går ihop med F-runan till höger under fötterna. F-runan närmast rundjurets bakfot utgår från djurets konturlinje där övre öglan korsas. Klicka på bilden för att se en förstoring.