Vandring till Vendel
2 deltagare, snöväder hindrade Roslagens pilgrimer att ta sig upp hit.
Det snöade när vi gick och vi pulsade fram långa sträckor. Vägarna var oplogade. På stigen såg vi tassavtryck som liknade en stor katts. Ett lodjur? När vi kom till Vendel såg vi solen och en regnbåge pekade rakt ned på kyrkan. Det hade klarnat tillräckligt för att solen skulle belysa
Marie tempelgång genom fönstret. Klockan var halv ett ungefär.
I krönikor från Karl Knutssons administration finns två berättelser om kungar som sätter sina döttrar i kloster. Magnus Ladulås ger medel för grundandet av Sta Clara i Stockholm, när hans dotter skall fostras av nunnorna. Karls dotter får sin uppfostran i Vadstena. Det är spännande att stöta på motsvarigheter till Mariasvitens motiv i medeltidens praxis. I Vadstenadiariet beskrivs den unga flickans villighet att gå till klostersystrarna med ord som liknar beskrivningarna av Jungfru Marias upptagande i templet. Men det fanns motsvarigheter på närmare håll.
Att kungen lägger sig i kyrkornas utformning framgår av det sista stycket av citatet från Vadstenadiariet. Snickaren sätter en takryttare på taket mot konventens önskemål för han har order från kungen. Jag tänker på bilden av snickaren under taket på trappschaktet i väster. Är takryttaren en kunglig signatur? Har Karl Knutsson med målningarna i Vendel att göra. Det är väl ganska klart att planerna för att sätta dottern Birgitta i Vadstenakloster bör ha varit aktuella långt innan invigningsceremonin för att kungen skulle ha möjlighet att hämta in påvens tillstånd. Han handlar som Magnus Ladulås i en hövisk tradition som hans kanslister lyft fram i Erikskrönikan.
Magnus Ladulås grundlade Fransiskanklostret på Riddarholmen 1276. Tio år senare donerade han mark och byggnader till ett Sta Clarakloster på Norrmalm. Han satte sin 6-åriga dotter Rikissa i kloster där. Hon blev abbedissa 1330. Efter reformationen revs klostrets alla byggnader och marken övergick till staden som betesmark. Johan III lät bygga en ny kyrka på den gamla klosterkyrkans plats under 1570-talet. efter
S:ta Clara kyrka. Historia
http://litteraturbanken.se Sök; Erikskrönikan - välj; ss. 66f
KONUNG Magnus ville Gudi til tienist giwa
eth sit barn ther renlika skulle liffwa.
Tha wart i Stokholm howat aff makt,
swa at manz hierta giorde sakt
ok mykla gläde hwo thet saa.
Hertogen aff Brunswik war ther tha.
Konung Birger war ther til riddara giord
rät upa the sama jordh,
ther thet kloster stander nu aa
– marge dande men waro ther tha –
han wart riddare aff sin fader.
Nu er ther eth kloster, en helager stader.
[---]
Sidhan loot han ther eth kloster göra
ok mykit timber saman föra
ok sampnade mangen timmerman.
The bygdot wel, thet staar ther än.
Taghar thet kloster thet war bygt
oc thet war alt wel komit til lykt,
the gaffwo thet Sancta Klara.
Hans dotter war tha a siätta ara.
http://www.archive.org/stream/MN5063ucmf_4/MN5063ucmf_4_djvu.txt
"Vadstena klosters minnesbok [microform] : Diarium vazstenense"
HERRENS ÅR 1 454.
Herrens omskärelses fest kom konung Karl Nyårsdagen.
till Vadstena, och dagen därpå inträdde han
jämte några fa i brödernas matsal, varest han
först väckte fråga om att helga sin lilla 8-åriga
dotter till nunna i klostret, vartill han utverkat
en bulla av påven Nikolaus. Denna bulla ut-
tryckte ej, på övligt sätt, såsom det hövdes, att
detta vore emot regeln, men dock mottogs jung-
frun att stanna i klostret ett provar, torsdagen
efter den heliga Jungfruns kyrkogång,
---
1455
2S februari.
Matthias' apostelns dag, vigdes av den vördige
fadern ärkebiskopen konungens dotter, nämligen
Birgitta Karlsdotter, och jämte henne fyra andra
jungfrur, nämligen Margareta, dotter till riddaren
Karl Kristiernsson, Birgitta, Petrus Iherkes dotter,
Katarina Andrisdotter och Helena Vivastsdotter.
Och jämte dessa vigdes broder Olav Johannes-
son till diakontjänst. Vid dessa jungfrurs vig-
ning bröts klausuren.
Ty först inträdde konung Karl, med krona
på huvudet, i brödernas kor, och stannade där
under hela denna tjänst, iförd en fin, vit dräkt
och kåpa. Och då evangeliet hade bort läsas,
sade han själv: »Herren vare med eder!» och
sekvensen ur det heliga evangeliet enligt Johannes.
Sedan det svarats: »Ära vare Dig, Herre!» lästes
hela evangelietexten för övrigt av herr biskop
Nikolaus i Linköping. Och flera hans underly-
dande inträdde jämte honom. Därefter kommo
ärkebiskopen i Lund utan infula, men herrar
biskopar i Linköping och Strängnäs med infula
och den valde ^ biskopen i Västerås med sina ka-
niker, stående mitt på stengolvet utanför koret
på för dem på övligt sätt berett rum. Koret
och en del av kyrkgolvet ända till systrarnas
port var helt täckt med bonader och kläde. Vid
dessas invigning var stor ståt av fruar och jung-
frur, med blåsinstrument och annat spel, vilket
allt ledde och föregick jungfrurna ända till por-
ten, där de skulle inträda
Hos konungadottern syntes ej stolthet och
löje eller sorg, utan sinnesro och andakt, då
hon mottog dräkten. Men då hon förtroddes
abbedissan, ville hon skynda ur sin faders armar
och komma till systrarna, som stodo inne i
klostret, och hon lade i dagen längtan och lust
att inträda i klostret.
---
Detta år vart kyrkans tak, som förut var
slätt och ej i tillbörlig höjd lämpat efter kyr-
kans bredd, ånyo reparerat, dels emedan kop-
parn var bräckt och ej väl pålagd, dels emedan
flera bjälkar och balkar voro skadade. Men detta
tak uppfördes till sä stor höjd och på samma
gång ett klocktorn, mot brödernas och systrar-
nas vilja, enär timmermannen rättade sig efter
konungens, herrarnas och andra vises vilja, men
ej efter konventens.
Det finns stavar av olika slag. (Se mer i bloggen) Joakim bär två olika stavar. I Mariasvitens första scen bär han en lång och kraftig ljus stav, men i vildmarken bär han ingen stav alls. I den följande scenen Mötet vid den Gyllene Porten har Joakim bytt stav. Han håller i en kortare tunnare käpp med tydlig krycka. Käppen är svart, men den har kanske varit lysande röd när målningarna var nya. Det finns varianter av denna käpp i andra bilder. Josef bär en liknande stav i framställningen av Födelsen i koret, en man som släpar på ett kors stödjer sig på en gul käpp med krycka i målningen på trapphuset i nordväst och S Sigfrid har en röd stav över axeln som möjligen har en ljus krycka. 
Det är kanske inte betydelselöst att Joakim går ut i vildmarken med tomma händer. Jmfr Matt 10:9-10 där Jesus säger till lärjungarna när han sänder ut dem för att predika: -"Skaffa inte guld eller silver eller koppar att ha i bältet, ingen påse för färden, inte mer än en enda skjorta, inga sandaler och ingen stav."Herdarna som Joakim träffar i vildmarken har långa klubbliknande stavar liggande framför sig. I framställningen av det tionde budordet i norra långhusväggens västra valvnisch bär en herde på en riktig knölpåk. Förmodligen har de samma funktion. Staven med en tung klubbformad ända fungerade som försvar mot vilda djur, men mot en adelsman med svärd och spjut var den sannolikt inte lika verksam. Herden verkar dock vara beredd att försvara sig mot rövaren. Joakim å andra sidan möter herdarna med tomma händer och dessa lyfter inte heller sina stavar mot honom. Knölpåken på bilden i kyrkans andra ända är inte särskilt lik herdestavarna, men det finns en grupp av stavar som är betydligt närmare besläktade. Den stavformade klubba som är attribut till S Jakob d y kallas för valkareklubba. Sådana klubbor användes för att valka ulltyger så att de filtar sig. Herdestavarna med klubbformad avslutning hade flera användningsområden. Man kunde både förädla ullråvara och slå ihjäl fiender med dem. 
