Igår ville jag prova att gå under kvällen. Jag behöver skaffa mig självförtroende för att klara av flera dagar på raken, så om jag kan gå fyra dagar i sträck skulle jag känna mig mycket säkrare på att klara av de vandringar jag lovat genomföra i sommar.
Emellertid drabbades jag som vanligt av skavsår mellan benen, som ger en isande sveda och gör det svårt att gå. När jag tog upp det vid kaffebordet, var det flera som kände igen problemet. Kjell sa att jag fått gångsirka och att jag borde stoppa en fläskbit mellan skinkorna för att undvika att det upprepas. Margareta kände till att man brukar använda potatismjöl. Ljungeld är ett annat ord för samma sak
Jag sökte efter ordet i Google och fann en bok där begreppet och fenomenet diskuterades, näömligen Torben Arboe (red.): Nordisk dialektologi og sociolingvistik. (Århus 2007). Karen Margrethe Pedersen nämner i sin artikel "Fisbrand i folkemunde, folkemål og
folkeråd" (ss. 323-333) bland annat att groblad kan användas på samma sätt som fläsk ss. 329 ff. Grobladets användning finns beskriven i en örtabok från 1200-talet. Man kunde blanda groblad med honung och behandla brännsår och andra vätskande sår med detta och äggvita. Vårbruket förr, när man gick efter häst hela dagarna, krävde en påse potatismjöl, eller en sten, eller en fläskbit i rumpan om man fått gångsirka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar