S Jakob d ä avbildas på den södra pelaren väster om triumfbågen. Han är fint klädd i en blå mantel och han håller en lång stav i vänster hand. Staven har ett svarvat handtag och påminner om en grupp runstavar från 1600-talet som jag haft tillfälle att studera i detalj. Handtaget och svarvade dekorativa linjer på själva staven tycks märka ut staven som en pilgrimsstav. På väggen intill öster om S Jakob är några tiggare målade med liknande stavar. Framställningen berättar hur S Lars delar ut kyrkans rikedomar till de fattiga i Rom. Vi ser tre skäggiga män med glad uppsyn. Stavarna i deras händer har alla samma form på handtaget. En av männen har träben och de två övriga har hattar som liknar Jakobs. Vi kan fördjupa tolkningen om vi rådfrågar SAOB. Det är Svenska Akademins Ordbok som finns sökbar på webben. Här finns framför allt historiska ord och deras ursprung dokumenterat. I gammalsvenska kan man kalla männen för stavkarlar som betyder tiggare och är ursprunget till det vanligare ordet stackare. Sammansättningen stavkarlsmunk användes 1555 i Laurentius Petris Postilla med betydelsen tiggarmunk. Pelegrijmom oc androm vanförom, jämställs av Gustav Vasas registrator 1522, citerad i SAOB som anger dessa betydelser av ordet pilgrim: vandringsman, resande, främling, fattig vandrare, stavkarl, tiggare; även i bildligt avseende.
"Pilgrimsdräkten utgjordes af en grå eller brun kåpa
med krage, en staf med två knappar, en väska
("skräppan"), kurbitsflaskan samt en rundkullig
hatt med framtill uppvikt brätte. " (Nordisk Familjebok)
Ett annat relevant ord är Jakobsstav. Egendomligt nog betecknar ordet en käpp med en dold värja, eller kniv, men en annan betydelse är mera spridd. Jakobstaven är en käpp som används av lantmätare. Den har en metallspets längst ner och en hållare för siktinstrumentet högst upp (Se engelsk artikel, samt eng Wikipedia, Bild som visar hur staven används). Det är ett urgammalt redskap som fortfarande är i bruk. De romerska lantmätarna använde denna stav krönt av ett kors som balanserades med vikter för en rad olika uppgifter. Den kallades groma (se bilder), som är en förvanskning av det grekiska ordet gnomon. Den romerske arkitekten Vitruvius beskrev användningen av en gnomon för att bestämma geografiska positioner med hjälp av skuggan vid vårdagjämningen. I en handledning i praktisk geometri från 1100-talet beskrivs militära, astronomiska och byggnadstekniska användningar av instrumentet. Är det en sådan stav som Jakob håller i handen? Möjligen. Det är i alla fall helt klart att de fransiskanska tiggarmunkarna i sin kyrkobyggarmission hade bruk för jakobsstaven som lantmätarinstrument. Våra medeltida kyrkor skulle inte ha kunnat byggas utan denna kunskap och de instrument som hör till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar