Fredagen 1 januari var det gudtjänst kl 12 i Tegelsmora kyrka och i solskenet projicerades sydfönstren som lysande pelare på nordväggen. Jag tog ett par bilder kl 12.30 och 12.42 . Ur dessa har jag klippt ut predikstolen och sakristians portal med järnkronan i ögonblickets belysning. Vi kan se rörelsen. Men en stund senare rörde sig en skugga över korfönstrets projektion. Det var en trädstam några hundra meter bort, vars skugga genom parallaxeffekten rör sig snabbare än ljusprojektionen från fönstret bara några meter från nordväggen. På korväggen blir det ett spännande ljusspel.
Det finns flera stora fördelar med att vandra på vintern. Man svettas inte lika mycket, det finns inga fästingar och stigarna är inte övervuxna av ogräs. Även om det är kallt är det lättare och tryggare att ta sig fram i vissa avseenden. Det är en sanning med modifikation. Det är jobbigt att pulsa långa vägar i snö, halkrisken är en annan besvärande omständighet och dagarna är korta.
När man har tur och solen skiner är ljuset i kyrkan oöverträffat under de korta vinterdagarna när solen står lågt. Bara då spelar fönstrens projektioner över nordväggen. Detta ljusspel är fullt av fantastiska möjligheter till rytmiska sammanträffanden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar