Vandringen samlade inalles 26 vandrande deltagare, samt ett 20-tal som på olika sätt bidrog med planering mat, visningar, biltransporter, andaktsfirande, klockringning etc.
- 7 gick från Tegelsmora till Uppsala
- 8 gick från Örbyhus till Uppsala
- 10 gick från Vendel till Uppsala
1) Tegelsmora - Örbyhus
15 personer mellan 40 och 70 år gick sträckan.
Bakom kyrkan i Tegelsmora finns en utgång från kyrkogården som leder in på en smal gräsklädd körväg. Den slutar vid Tobovägen och därifrån går vandringen på asfalt till Elsarbyvägskälet någon kilometer därifrån. Vägen över Elsarby är en smal gammaldags grusväg som följer skogskanten en lång bit. Ute på gärdet efter Elsarby ansluter en smalare stig som sneddar genom skogen upp mot den gamla banvallen, men vi valde att fortsätta grusvägen och rasta på vallen när vägen svänger brant och vi har utsikt mot vattentornet i Örbyhus. Till gamla banvallen mellan Tobo och Örbyhus fortsätter vägen sedan genom ett litet skogsparti där vi också möter stigen som vi ibland använder under kyrkvandringarna. Banvallen har asfalterats till en bekväm gång och cykelväg för några år sedan, men den sista kilometern innan Örbyhus station är fortfarande en mycket plan grusväg som är nästan skönare att gå på. Vid stationen går vi under järnvägen och går vidare på andra sidan tills vi finner en igenväxt trappa som vi går upp för. Sträckan är sex kilometer sammanlagt och har blivit väl ingången under ett par års kyrkvandringar till mässan varannan söndag.
2) Örbyhus - Vendel
19 personer mellan 8 och 76 år gick sträckan
Vägen mellan Örbyhus och Vendel är nyare. Vissa partier har inte permanentats än. Vi går över asfaltplanen bakom idrottshallen och passerar en snårskog innan vi kommer in på en villaväg som går parallellt med den gamla landsvägen. Den övergår i en cykelväg och kommer in på en gränd som mynnar på Mänstavägen. Därifrån finns en stig som för oss till korsningen mellan Uppsalavägen och väg 292. Stigen fortsätter på andra sidan 292:an och efter hundra meter på en skogsväg syns stigen som går in i skogen mot Högberget och den gamla ridvägen som förbundit Örbyhus slott med de underlydande lantbruken. Denna är välordnad och går genom en fantastisk granskog som står bland mossiga stenar; ett kullrigt lysande grönt landskap är det med grå pelarstammar praktfullt strävande mot rymden. Ridvägen mynnar i en skogsväg intill ett torp, och denna i sin tur ansluter i Ravastbo till den smala grusvägen mot Himmelsberget. Här står en gammal torklada som vi varit nyfikna på och drömmer om att göra pilgrimshärbärge av. Men vägen ringlar vackert längs skogsbackar och hagar med gamla asplundar och ekar. Det går vackra starka hästar som hälsar oss kråmande. Skog avlöser och vid Himmelsberget tar vi en rast för att äta bär och dricka kaffe. Snart därefter kommer vi ut på den litet större grusvägen som följer Bergbyåsen. Efter någon kilometer på denna väg korsar vi stora vägen vi Bergby och följer en osynlig stig som snitslats upp dagarna före. Den drar genom sly och över gamla skräphögar och grustag. Det går upp och ned och man tvingas tänka på var man sätter fötterna som omväxling till vandringen på väg. Med denna stig förkortas vandringen på asfalt till ett minimum, kanske en kilometer, tills vi passerat Brunnby och kan ta av mot Hovgårdsberg på en liten körväg som kommer fram vid Vendels skola. Vid den gamla folkskolan ser vi kyrkans tak och tar upp en psalm: ”Härlig är jorden” ljuder över nejden i vackra stämmor.
3) Vendel - Viksta
16 personer mellan 20 och 76 år gick sträckan
Dag 2 går i landsvägens tecken. Men det finns ett viktigt undantag. Efter någon kilometer på landsvägen mellan Vendel och Husby viker vi av på en liten åkerväg som passerar Skottbro, ett torp som finns belagt i skrift redan 1471(länk till engelsk artikel). Vägen kan vara urgammal och leder ned till landsvägen mot Väster och Öster Ekeby. Där korsar vägen Vendelån och vi rastar vid en ideellt anlagd park: Jon-Olsplan. Då har vi gått fem kilometer. Därefter går vandringen vidare söderut på landsvägen genom Burunge som i sin södra utpost har en runsten i en åkerkant väl synlig från vägen men med bildsidan mot den gamla vattenleden. Det blir vår rastplats en stund innan vi bryter upp för att ”gå till kyrkan” i Viksta. Vägen korsar Vendelån än en gång vid Åby och slingrar genom ett vackert haglandsskap med utsikt över slättlandet kring ån. Efter sju kilometers vandring från Öster Ekeby är vi framme och blir mottagna vid Viksta kyrka med klockringning och andakt.
4) Viksta - Tensta
13 personer mellan 20 och 76 år gick sträckan
Från Viksta följer vi landsvägen och korsar ån än en gång innan vi tar av till höger efter ett par kilometer för att gå mot Golvsta och Gödåkers på en fin grusväg genom jordbrukslandskap och byar. I Tensta ringer klockorna när vi närmar oss och vi får en visning av kyrkan innan vi äter matsäck.
5)Tensta - Lena
10 personer mellan 50 och 76 år gick sträckan
Vägen till Vattholma och församlingshemmet Trekanten går över Tuna och Altomta. En smal asfalterad byväg mest, som går igenom ett vackert landskap. Det är en större bilväg som vi ansluter till vid Altomta, men här är landskapet kuperat och vidsträckt med Lena kyrkas torn som riktmärke på åsen. Vi går över Kunstabäcken och rastar vid källan som hembygdsföreningen skyltat och ställt i ordning med stenomfattning och en kopp hängande på en pinne. Kunsta källa är en så kallad trefaldighetskälla som har sin avrinning norrut. Bilvägen slutar i en T-korsning, men vi följer en körväg som fortsätter rakt fram över åsen och under en viadukt. På andra sidan järnvägen finns en valvslagen stenbro, den här gången är det Fyrisåns tillföde från Dannemora vi passerar, och där finner vi Vattholma bruks idylliska miljö där Trekanten ligger inbäddad. Det är en kilometer drygt härifrån till Lena kyrka och efter 23 kilometers vandring denna dag enas vi om att hålla kvällsbön i församlingshemmet.
6) Lena - Ärentuna
13 personer mellan 50 och 76 år gick sträckan
Lördagen kommer med ett ihållande regn, men det är varmt och vindstilla och vi ser fram emot uppklarnande väder under eftermiddagen. Vackra vägen som stigen upp till kyrkan kallas har förvandlats till en bäck i regnet och vi håller oss inomhus under visningen. Sedan går vi över Vendelån en sista gång, vi kan se ner till ånäbben där Fyrisån uppstår genom föreningen av två stora tillflöden. Istället för att gå söderut mot Ekeby gravfält, så går vi västerut mot Hånsta där vi tar av in på skogsvägen. Snart går vi genom skogen och finner den idylliska tjärnen där det finns en eldplats med sittplatser runt. Efter rasten följer vi skogsvägen upp till den avslutande slingan där en snitslad stig går ut mot sydväst. Denna föga nyttjade stig tar oss ned till ett jakttorn invid ett skogsdike som blivit svårt att passera efter veckans rejäla regnande. Emellertid lyckas vi alla inklusive en cykel ta oss över och upp till gamla postvägen mellan Forsa och Uggeln. Vi har kommit på denna urgamla väg alldeles söder om skogsbilvägens vändplats, så det är en väg med bevarad känsla av breddad klöjestig som vi går på. Efter åtta hundra meter når vi södra skogsbilvägens vändplats och travar vidare mot Uggeln. I en skogsbacke växer lingon och vi tar en kort paus för matsäck. Snart kommer vi ned till bilvägen som korsar E4 på väg mot Fjuckby och tar en tyst vandring på denna och genom villabebyggda Hammarskog på en byväg som spärrats för genomfartstrafik som en villagata. Vi kommer ut på bilvägen igen strax före Ärentuna och möter dopgästerna, som är på väg hem och vinkar glatt från sina bilar. Vi välkomnas av klockringning och får en kort visning av kyrkan, men här ska förberedas för bröllop och vi tar vår tillflykt till vaktmästarnas krypin där vi kan torka kläder och äta lite lunch.
7) Ärentuna - Storvreta
11 personer mellan 50 och 76 år gick sträckan
Under tiden har det klarnat, så att vi kan gå den sista sträckan för dagen i solsken. Vi tar vägen över Östa, eftersom tröttheten inte inbjuder till några experiment. (Det skulle inte ha varit helt okomplicerat att gå över skogsvägsbron vid Buddbo även om vi fått löfte att passera över vallen mot Låta och därifrån på en ängsväg mot Gränby). Det blir en stående vattenpaus och strax före Östa gård senare, när vi passerat nya väg 290, mässa i eftermiddagssolen i en grusgrop intill den gamla vägen norrut. Sedan går vi på trötta fötter upp till väg 290 och tar av från denna mot Storvreta församlingsgård. Där får vi kaffe och kakor, så att våra trötta kroppar fylls av lycka. Andakt och visning av kapellet får vi på kvällen sedan vi ätit soppa och stekta kantareller från skogsvägarna.
8) Storvreta - Gamla Uppsala - Tunaberg - Domkyrkan - Helga Trefaldighets kyrkan
13 + 2 + 1 personer mellan 50 och 76 år gick sträckan
Vandringens sista etapp är en verklig söndagspromenad. Vi går igenom Storvreta till stationen och under järnvägen i kulverten för att följa Vretalundsvägen söderut. En alldeles nybyggd gångbro tar oss över Skogsvallsvägen och vi följer gångvägen genom ett villaområde som håller på att växa upp söder om denna. Till slut når vi fram till en skogsväg som går i skogsbrynet ända ned till Tvärmyran som också är ett framväxande villaområde fortfarande mitt ute i skogen. Det finns en kulvert under järrnvägen en kilometer längre fram längs byvägen. Där på andra sidan växer en fullmogen och vacker skog som inbjuder till fikarast. Vägen fortsätter en bit i skog och villabebyggelse innan vi går på uppfarten till bron över E4 vid Hemringe. Denna väg ansluter till cykelvägen längs väg 290 vid avtagsvägen mot Ensta och Vallsgärdes gravfält. Härifrån blir Gamla Uppsalas kyrktak riktmärke och vi skyndar på våra steg automatiskt. En kvart före utsatt tid anländer vi till Gamla Uppsala, trötta med lite glada. Vi får en skön långrast i solen invid Tingshögen och väntar in Gunnar Lundgren som ansluter vid påvens altarsten norr om högarna. Med visning och kort rast vid Frälsarkransen, den moderna stensättningen, och Tunabergskyrkan kommer vi till Uppsala centrum så att vi hinner gå en sväng genom domkyrkan och möta Maria i koret innan orgelkonserten börjar där klockan 16. Sedan har vi en avslutande mässa i Helga Trefaldighetskyrkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar