Kyrkorna i vandringslandet en meditation

Kyrkorna samtalar tyst med varandra. De svarar oss lika tyst när vi frågar ut dem om de innebörder som de bär fram. För många har medeltidens bilder förlorat sin kraft och försvunnit in i väggarna med sina berättelser. Man ser dem utan att se dem. De talar inte längre till oss och tilltalar oss inte längre. Men det kommer nya tider och med dem människor som ställer nya frågor. Då vaknar bildvärldarna som trötta urtidsdjur ur sin dvala i stenen. Då börjar de att svara. Snart klingar flera kyrkor in i kören och landskapet sjunger stilla de gamla sångerna om mänskans pilgrimsvandring i jämmerdalen, om helgonen som ger oss vägledning, tacksamhet och förtröstan, om Kristus och hans evangelium.


Pilgrimer ser Birgitta, Olof, Erik och Jakob, de mest kända pilgrimshelgonen. De upptäcker Yttersta domen och alla de berättelser som väver samman genom bildprogrammens utformning. Bilderna träder fram ur väggarna och vittnar om förfädernas teologi, retorik och moral. En ny rörelse mellan kyrkorna återuppväcker frågor, jämför och finner vägledning, ifrågasätter och får förståelse. Hemmablinda ögon står inför en väckelse som är nödvändig när tiden tycks springa ifrån oss. Vi står inför avgrunden med våra frågor. Vi sträcker oss efter svaren. Vi ber Kristus och Gud om förbarmande. Samtalet börjar så. En stilla svalkande eller värmande vind bekräftar att någon finns där beredd att ge tillbaka allt vi ber om. Ta emot den utsträckta handen. Lyssna till den stilla sången och se svaren träda fram vid ditt hjärtas inre horisont.


- Jag vet att du finns där inne och har något att säga som jag behöver veta för att gå vidare.


Det är pilgrimens bön inför stenmurens bildberättelse. Den bönen är viktig för kyrkan, människan och samhället.