för den fina Vägvisaren och Ingegerdsleden. Boken finns även att ladda ned på http://pilgrimstockholm.se/ som pdf. Det har blivit en bok som man kan leva i under dagar av vandring. Det har blivit en led som är ett smycke för landskapet och kyrkorna, ett levande ornament, en möjlighet och en gåva. Tänk att kunna dela med sig av gemenskap, samhörighet, stillhet och tid att bara vara. Nu kan jag inte längre tänka mig leden utan boken, eller boken utan leden, eller Svenska kyrkan utan pilgrimsvandringar. Det är som en arkitektur där berättelsen, utformningen, omtanken sluter vandraren in i en varm famn. Leden består av människorna som vandrar stigarna och alla de goda vanor som gör att vi känner igen oss i pilgrimsvandringen. Bönelivet, tystnaden, delandet har blivit stapelföda i mitt liv och en klippa för mänskligt reflekterande i en tid där jag ofta känner mig som en stressad råtta i ett mardrömsliknande experiment. Och jag har fått vara med om det underbara att uppleva hur Vandrarna, Leden och Vägvisaren har omfamnats av kyrkan och blivit en del av hennes kött.
Tack för vandringarna med församlingarna längs Ingegerdsledens tänkta sträckor, och Helgon- Maria- och Erikslederna som ansluter i norr. Tack för provvandring och stigfinnarinsatser av Helgas och Roslagens pilgrimsvandrare, Uppsala och Stockholms Stift, Tyresö pilgrimscentrum, Pilgrim Sverige, Franciskanska Pilgrimsrörelsen, Nätverket Nordic Pilgrim, Föreningen Verkstan RSMH, de ekonomiska föreningarna Pilgrimstid, Ting&Kaka, och Kompetenskärnan. Tack för möten, konferenser, hemsidor, bloggar, Facebookgrupper, studiecirklar, foldrar, kartor, korrekturläsning, design, fotografier, bil, buss och tågresor, samtal, sms, e-postbrev. Tack för allt det som gjort det möjligt för oss att göra det här tillsammans. Och framför allt just nu! Tack till författarna Claes Göran Guinchard och Bo Lundkvist, projektgruppen med Marianne och Lars Granat, Anders Hermansson, Andreas Holmberg och Sofia Olsson och alla andra som samlat och utformat material till boken om Ingegerdsleden.
I mina tacksägelser och böner sluter jag in er, lycklig över den värme och medkänsla som mödan och framgången tillsammans skapat i våra liv.
Kurt
1 kommentar:
Tacksamhet för medmänniskors delaktighet i tillblivelsen av "det egna jaget" för osökt tankarna till Leo Tolstojs berättelse Varav lever människan. Slutorden lyder:
"Gud vill inte att människorna ska leva åtskilda var och en för sig. Därför att det inte är möjligt för dem att veta, vad de behöver för ett liv i ensamhet. Det är Guds vilja att människorna ska leva tillsammans och älska varandra. Därför vet människan endast vad de andra behöver och vad de gemensamt har behov av. Det är endast skenbart, som människorna bekymrar sig för det dagliga brödet, som håller dem vid liv. Människorna lever endast av kärlek och bara genom den. Den som älskar är i Gud och Gud är i honom, då Gud är kärleken."
Skicka en kommentar