Fler stavar i Vendel

Bilder: Kryckstav, Vendel Joakimscener, Vendel, Jakob dy, Tegelsmora. Foto KWN

Det finns stavar av olika slag. (Se mer i bloggen) Joakim bär två olika stavar. I Mariasvitens första scen bär han en lång och kraftig ljus stav, men i vildmarken bär han ingen stav alls.  I den följande scenen Mötet vid den Gyllene Porten har Joakim bytt stav. Han håller i en kortare tunnare käpp med tydlig krycka. Käppen är svart, men den har kanske varit lysande röd när målningarna var nya. Det finns varianter av denna käpp i andra bilder. Josef bär en liknande stav i framställningen av Födelsen i koret, en man som släpar på ett kors stödjer sig på en gul käpp med krycka i målningen på trapphuset i nordväst och S Sigfrid har en röd stav över axeln som möjligen har en ljus krycka.

Det är kanske inte betydelselöst att Joakim går ut i vildmarken med tomma händer. Jmfr Matt 10:9-10 där Jesus säger till lärjungarna när han sänder ut dem för att predika: -"Skaffa inte guld eller silver eller koppar att ha i bältet, ingen påse för färden, inte mer än en enda skjorta, inga sandaler och ingen stav."Herdarna som Joakim träffar i vildmarken har långa klubbliknande stavar liggande framför sig. I framställningen av det tionde budordet i norra långhusväggens västra valvnisch bär en herde på en riktig knölpåk. Förmodligen har de samma funktion. Staven med en tung klubbformad ända fungerade som försvar mot vilda djur, men mot en adelsman med svärd och spjut var den sannolikt inte lika verksam. Herden verkar dock vara beredd att försvara sig mot rövaren. Joakim å andra sidan möter herdarna med tomma händer och dessa lyfter inte heller sina stavar mot honom. Knölpåken på bilden i kyrkans andra ända är inte särskilt lik herdestavarna, men det finns en grupp av stavar som är betydligt närmare besläktade. Den stavformade klubba som är attribut till S Jakob d y kallas för valkareklubba. Sådana klubbor användes för att valka ulltyger så att de filtar sig. Herdestavarna med klubbformad avslutning hade flera användningsområden. Man kunde både förädla ullråvara och slå ihjäl fiender med dem.

Jakobsstavar i Vendels kyrka.

S Jakob d ä avbildas på den södra pelaren väster om triumfbågen. Han är fint klädd i en blå mantel och han håller en lång stav i vänster hand. Staven har ett svarvat handtag och påminner om en grupp runstavar från 1600-talet som jag haft tillfälle att studera i detalj. Handtaget och svarvade dekorativa linjer på själva staven tycks märka ut staven som en pilgrimsstav. På väggen intill öster om S Jakob är några tiggare målade med liknande stavar. Framställningen berättar hur S Lars delar ut kyrkans rikedomar till de fattiga i Rom. Vi ser tre skäggiga män med glad uppsyn. Stavarna i deras händer har alla samma form på handtaget. En av männen har träben och de två övriga har hattar som liknar Jakobs. Vi kan fördjupa tolkningen om vi rådfrågar SAOB. Det är Svenska Akademins Ordbok som finns sökbar på webben. Här finns framför allt historiska ord och deras ursprung dokumenterat. I gammalsvenska kan man kalla männen för stavkarlar som betyder tiggare och är ursprunget till det vanligare ordet stackare. Sammansättningen stavkarlsmunk  användes 1555 i Laurentius Petris Postilla med betydelsen tiggarmunk. Pelegrijmom oc androm vanförom, jämställs av Gustav Vasas registrator 1522, citerad i SAOB som anger dessa betydelser av ordet pilgrim: vandringsman, resande, främling, fattig vandrare, stavkarl, tiggare; även i bildligt avseende.

"Pilgrimsdräkten utgjordes af en grå eller brun kåpa
med krage, en staf med två knappar, en väska
("skräppan"), kurbitsflaskan samt en rundkullig
hatt med framtill uppvikt brätte. " (Nordisk Familjebok)

Ett annat relevant ord är Jakobsstav. Egendomligt nog betecknar ordet en käpp med en dold värja, eller kniv, men en annan betydelse är mera spridd. Jakobstaven är en käpp som används av lantmätare. Den har en metallspets längst ner och en hållare för siktinstrumentet högst upp (Se engelsk artikel, samt eng Wikipedia, Bild som visar hur staven används). Det är ett urgammalt redskap som fortfarande är i bruk. De romerska lantmätarna använde denna stav krönt av ett kors som balanserades med vikter för en rad olika uppgifter. Den kallades groma (se bilder), som är en förvanskning av det grekiska ordet gnomon. Den romerske arkitekten Vitruvius beskrev användningen av en gnomon för att bestämma geografiska positioner med hjälp av skuggan vid vårdagjämningen.  I en handledning i praktisk geometri från 1100-talet beskrivs militära, astronomiska och byggnadstekniska användningar av instrumentet. Är det en sådan stav som Jakob håller i handen? Möjligen. Det är i alla fall helt klart att de fransiskanska tiggarmunkarna i sin kyrkobyggarmission hade bruk för jakobsstaven som lantmätarinstrument. Våra medeltida kyrkor skulle inte ha kunnat byggas utan denna kunskap och de instrument som hör till.

Stavar och pilgrimsstavar i måleri och skulptur

Bilder: Tegelsmora kyrkas vapenhus: 1) norra valvkappan S Jakob dä   2) västra valvkappan S Jakob dy. Vendel kyrkansn norra vägg Joakims klagan  Foto: KWN

Detaljer  ur Biblia Puperum  3)  Jakobs flykt 4) Flykten till Egypten 
Detalj ur Joachim Patinirs Paus under Flykten till Egypten

Jag har funderat lite över hur framställningar av vandringsstavar och käppar skall tolkas i pilgrimssammanhanget. Särskilt är det två typer av stavar som det handlar om. Den ena är staven med ett markerat handtag, ofta svarvat med någraa dekorativa linjer på. Om det är en känd pilgrimsgestalt som håller en sådan är den lätt att tolka. Sta Birgitta och hennes dotter Catharina, samt S Jakob d ä håller sådana stavar.

Den andra vandringsstaven förekommer som attribut till S Jakob d y och brukar benämnas valkareklubba, eftersom aposteln blev ihjälsslagen med sådana. Det är en stav med en tjockare, närmast klumpformad ända. I en del framställningar är det denna stav  som symboliserar vandringen. Herdarna har den här sortens stavar i framställningen av Joakims klagan i vildmarken i Vendels kyrka. En målning av Joachim Patinir från 1528 framställer Madonnan och barnet som vilar på väg till Egypten. Framför dem ligger en stav med valkareklubbans form. I en del versioner av motivet i  Biblia Pauperum håller Josef och Jakob (Israel) stavar över axeln med packningen på. Josefs stav är tjock som en klubba i änden.
Flykten till Egypten brukar kallas den första kristna pilgrimsfärden. Den var mycket betydelsefull för medeltidens människor.

Även Jakob reste stenar och gjorde röse

Jag vandrade med en grupp i Roslagen i helgen. Vi gick från Lohärads till Estuna kyrka på gamla åkervägar och stigar. Vi passerade en mängd rösen och resta stenar och kom att tala om Jakob i Första Mosebok. Han drömde om en trappa till himlen när han vandrade ensam som en flykting. På morgonen slöt han ett förbund med Gud. Han lovade att "denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett Guds hus, och av allt vad du giver mig skall jag giva dig tionde." (1 Mos 28:22 )

Jakob reser stenar ett par gånger till. Han reser sten över ett fredsförbund med sin svärfar Laban och senare reser han en gravsten över Rakel (1 Mos 35:20 ). Förbundet med Laban beskrivs utförligt. Man bygger till den resta stenen ett röse och där firar man förbundet med en måltid. Så här beskrivs det i 1917 års bibelöversättning:


1 Mosebok 31:44-52 (Projekt Runebergs webbutgåva)

 Så kom nu och låt oss sluta ett förbund med varandra, och må det vara ett vittne mellan mig och dig.»  Då tog Jakob en sten och reste den till en stod.  Och Jakob sade till sina fränder: »Samlen tillhopa stenar.» Och de togo stenar och gjorde ett röse och höllo måltid där på röset  Och Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed[1].  Och Laban sade: »Detta röse vare i dag vittne mellan mig och dig.» Därav fick det namnet Galed;  men det kallades ock Mispa[2], ty han sade: »HERREN vare väktare mellan mig och dig, när vi icke mer se varandra.  Om du behandlar mina döttrar illa eller tager andra hustrur jämte mina döttrar, så vet, att om ock ingen människa är tillstädes, så är dock Gud vittne mellan mig och dig.» Och Laban sade ytterligare till Jakob: »Se, detta röse och stoden som jag har rest mellan mig och dig -- detta röse vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag icke skall draga till dig förbi detta röse, och att icke heller du skall draga till mig förbi detta röse och denna stod, med ont uppsåt.  Abrahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han vare domare mellan oss.» Och Jakob svor eden vid honom som hans fader Isak fruktade.