Örbyhus kyrka - Vendels kyrka - vägbeskrivning

Sträckan är 11 km på skogsstigar, landsvägar och mindre grusvägar. Delvis krävande terräng.

Till Den Virtuella Pilgrimsleden i Tiundaland

• Från kyrkan nedför backen mot centrum över Tingshusvägen och Bruksvägen på gångvägen och sedan mot Uppsalavägen. Förbi centrum och bad i en lätt kurva htill gångväg 100 m S om Y-korsning. Sträckan är 600 m.
• Kort gångväg i anslutning till Kvarnvägen. 100 m V korsning med Ängsvägen. Sträckan är 350 m.
• I parken syns en körväg i riktning S över en kulle. Sträckan är 250 m.
• En villagata leder till Mänstavägen. Sträckan är 100 m.
• Följ Mänstavägen till villorna upphör 400 m riktning SV.
• En skogsstig i riktning SSO för fram till korsningen Slottsvägen  väg 292. Sträckan är 200 m.
• Från korsningens hörn i SV går en stig till en mindre körväg. där en stig i riktning V börjar. Sträckan är 200 m.
• Stigen mynnar i T-korsning på en skogskörväg. Sträckan är 350 m.
• Skogskörvägen tangerar en inäga i V och passerar över Högberget innan den mynnar vid Lilla Myrstugan där en grusväg slutar. Sträckan är 850 m.
• Skogsvägen mynnar i en mindre byväg vid Ravastbo. Sträckan är 350 m.
• Från Ravastbo till korsningen vid Bokarby går vägen i kurvor riktning S och V. Skogsdungar och hagmarker med torp. Sträckan är 1200 m.
• Fortsätt i riktning V i korsningen. Vägen går i skog med små hagar och hus i en kurvavrider den mot riktning S. Vägen mynnar i en större grusväg Bergbyvägen. En Y-korsning. 600 m N vägskälet ligger Tempelberget, en kulle Ö från vägen. Sträckan är 2 km.
• Följ Bergbyvägen mot SV tills den mynnar  vid Bergy på avfartsvägen från E4 till Örbyhus. Sträckan är 2 km.
• Följ vägen mot Vendel i rktning S eller en stig på åsen som mynnar på Vendelvägen strax N Brunnby. Passera Brunnby till vägskylt mot Hovgårdsberg. Asfalterad och trafikerad landsväg. Sträckan är 1km.
• Håll SV förbii ladugårdsbyggnader och lador. En idrottsplan tyns i V och en skola i Ö. Sträckan är 500 m.
• Passera över en trevägsplan och gamla folkskolan. Följ åkerkanten tills kyrkan syns. Sträckan är 500 m.

Visa Örbyhus - Vendel - Burunge på en större karta

Mariavandring Vendel till Tegelsmora

Vandring i Marias tecken

Vendel-Örbyhus-Tegelsmora 20 km
tis 6 och fre 9 oktober.
kl 8 - 17 V
Kurt W Nyberg är vandringsledare bägge dessa dagar
073 073 46 52

- Samling i Vendel 8.10 Buss 814 går från Örbyhus 7.55




Några stationer på vägen

Vendel kl 8-9.30
Marias uppväxt på nordväggen i första travén:
Joakim o Anna, Marie födelse, Marie
Tempelgång,



Maria och Jesusbarnet i koret: Marie förmälning
Födelsen (Birgittas uppenbarelse), Frambärandet i
templet, Skördeundret (se även Joachim Patinir Flykten till Egypten)

Mariaskåpet (242 cm högt, var stod det?)

Maria som mänsklighetens förbedjare på
triumfbågen: Yttersta domen

Kyrkans inriktning mot soluppgången vid Marie
bebådelse enligt den julianska kalendern.
Västfönstret.

Mariakapellet:
De tre mödrarna (Annika Danielsson Almén)
Maria och barnet (medeltidsfragment)


Mässhaken (Eva Douhan Lundkvist)

Vandring 11 km med rast på Tempelberget kl 10.45 – 11.15

Örbyhus kl 12.30 – 14

Maria med barnet (Annika Danielsson Almén)
Maria med barnet i kyrkfönstret (ADA)
Maria Magdalena i kyrkfönstret (ADA)

Maria i tråd och tanke
utställning (Eva Douhan Lundkvist)


Tegelsmora kl 15.30 – 17

Maria som förbedjerska

• i västväggens tegelornamentik
• i altarskåpet med blottat bröst (1490-tal)
  

Drömtydarens hus vid Örbyhus kyrka

Konstnären Annika Danielsson Almén har donerat flera unika konstverk till Örbyhus kyrka. I samband med invigningen av dessa ställde konstnären ut Mariabilder i målad eller rakubränd keramik på Kafé Kyrkbacken. Utställningen pågick hela sommaren 2008, men de verk som installerats i trädgården är tänkta att bli kvar som permanenta inslag i kyrkomiljön.

Drömtydarens hus är ett litet rum med fönster- och dörröppningar, utan tak så att allt öppnar sig mot himlen. Där inne kan man sitta på två stenblock, mitt emot varandra och varsin fönsterglugg.

När man sitter ensam i huset ser man genom gluggarna ett utsnitt av trädgården. På bilden ser vi tingshusets gamla arkivbyggnad. Det är en pastoral vy som påminner om en svunnen tid. Kanske poeten Almqvists 1800-tal. Det är verket på dess plats som skapar inramningen av vyn. Detta är inget nytt i arkitekturen. När den romerske arkitekten Vitruvius skriver om planerandet av en villa är det utsikterna från husets fönster som är avgörande för husets placering.

Drömtydarens hus påminner i sin enkelhet även starkt om arkitekturens långa tradition. Såväl klassiska tempelbyggnader som modernismens abstraherade formspråk har lämnat spår i verket. Genom dess installation i kyrkans trädgårdslandskap anknyter verket till den levande konstdiskussionen idag. Fler verk av den här sorten behövs, bland annat för att ge människor ingångar till de starka upplevelser som samtida arkitektur och konst har potential att ge.

Mariabilden invid promenadvägen upp mot kyrkan blir som en naturlig del av en vandringsled mellan Vendel och Tegelsmora. I det nya kapellet i Vendels kyrka finns tre snarlika Maria bilder av Annika Danielsson Almén i altaruppsättningen. Det finns ett fokus på relationen mor och barn som uttrycks i framställningen av Marias bröst. Här har något barn ritat litet grönt med krita på reliefen som för att framhäva just brösten. I Tegelsmora kyrkas altarskåp finns en medeltida motsvarighet; en medeltida madonna blottar sitt ena bröst under den tronande Kristus. Symbolen är stark och viktig i kristendomen, den visar på människors grundläggande behov att kunna ge god näring åt sina barn och hela världen. En dröm som Maria symboliserar med sitt bröst och Kristus med sina sår.

Jesaja 66:11 (läs mer i Bibeln.se: Jes 66 )

Då kan ni dia er mätta
och finna tröst i hennes famn,
suga och njuta
hennes tunga bröst.

Pilgrimsvandring (A)

(A) gång och cykelväg

Jag tittade in på hemsidan för Pilgrimscentrum i Vadstena, där pilgrimstanken och vandringar som andligt fenomen belyses. En väl upplagd sida med ett forum där det känns enkelt att göra inlägg. Där kan man diskutera leder och annat eller söka medvandrare.

Från Örbyhus har församlingen kyrkvandring till mässan kl 11 i Tegelsmora varannan söndag. Det är en trevlig och rekreerande promenad med bön, meditation och samtal allt efter behov. Promenaden tar lite mindre än en och en halv timme.

Bönen och vandringen (B)

(B) gångväg, skogsterräng delvis

Min bön handlar om att finna min plats i världen och samhällsutvecklingen. Jag vill göra något med min utbildning som kan vara till glädje för många. Jag har varit modlös och har tänkt mycket på en en kort fras som jag gjort om till en egen bön: ”Sätt mig på plats!” Det brukar ju finnas många som vill att andra ska sättas på plats, men jag skulle allra helst själv bli satt på plats, nämligen där det är tänkt att jag ska vara i skapelsen. Tänk att vara där man passar in. Det måste ju kännas tryggt och trevligt och ge bästa förutsättningarna för mig att bidra till gemenskapen. Bilden som jag valt till bönsöndagens texter handlar om vandringen och om att inte veta vad som ska hända bakom kröken, hur vägen skall bli och hur kroppen ska tåla vandringens mödor. ”Ge din tjänare ett lyhört sinne, så att jag kan skipa rätt åt ditt folk och skilja mellan gott och ont.” Det var Salomos önskan till Gud. ”Ge mig den vishet och sinnesnärvaro jag behöver, för att kunna göra mitt bästa, inför det ansvar jag har fått i världen.” kan man formulera hans önskan för att göra den universell. Det är min bön.

Fader:

- Ge mig den vishet och sinnesnärvaro jag behöver, för att kunna göra mitt bästa, inför det ansvar jag har fått i världen.

På morgonen vill jag inte ha någon frukost. Den här dagen måste jag lyfta mig i håret och ta mig iväg till arbetsförmedlingen. Men vad ska jag säga till dem och hur ska jag få kraft att ta mig upp ur sängen eller slita mig från datorn? Till slut bestämmer jag mig för att singla slant om saken. Jag kastar en krona tre gånger på rad efter att jag ställt en fråga. När jag får klave tre gånger på rad så anser jag att min fråga fått svaret. ”JA!” Ska jag stanna inne? Ska jag måla? Ska jag läsa bibeln? Ska jag gå ut? Under min första morgontimme är det dessa frågor som får jakande svar. Och jag lyder. Följaktligen går jag slutligen ut och styr mina steg mot Vendelvandringens tänkta led. Jag ska gå och hämta min cykel som blivit kvar på prästgården en hel månad. Sedan kommer jag nog att känna mig piggare. Då ska jag fara till Arbetsförmedlingen i Tierp är planen. Som jag vandrar blir jag mycket riktigt på bättre humör. Solen skiner och det är en dag då tanken att bo i en vagn ter sig lockande. Jag drömmer om att ha en vagn stående här längs skogsvägen, där jag kan bo nästan gratis och cykla in till stationen i Örbyhus med Irja. Vi borde skaffa en tandemcykel. Det blir som ett oändligt sommarlov. Pula med saker på tomten, ha ett trädgårdsland och så vidare, men framför allt vandra emellanåt och spåra vandringsleder med vackra kyrkor och fin natur. Jag vill gå förbi Ovansjö och titta på apokalypsens madonna, jag vill gå förbi Svärdsjö där en förfader till mig en gång var präst. Sedan vidare uppåt Dådran och de stora skogarna. Mycket skog blir det. Att gå är inte som att cykla. Det kan bli flera dagar i skogen, om man inte tänker efter före. Ja, vandringarna måste så klart planeras noga.

Vägen jag går är ganska perfekt tycker jag. Först ett stycke genom villaområdena i Örbyhus och därefter genom en kulvert under väg 292 och rakt ut i skogen. Det finns ett sort sprucket stenblock som ger känslan av en urgammal portal inne i granskogen med sitt släta gröna mossgolv. Mellan stensidorna har en björk rotat sig och försöker blockera vägen. Jag hälsar den som en väktare. Sedan kommer stigen ut vid en åker och följer kanten tills jag passerar en ny portal med ett stort dike och traktorspår som samsas. Denna gång är passagen omgiven av träd och på andra sidan öppnar sig inägor med beteshagar och trädor. Jag ser kraftledningen som visar vägen över skogen en bit bort och konstaterar att solen fungerar som en bra kompass. Idag går jag inte vilse. Så jag försöker finna en väg genom granskogen istället för att följa stigen. Det är en gammal hyggesplöjning med sina vallar, nu övervuxna av mossa med vuxna granar på. Det är snårigt och många diken att hoppa över, så jag lägger undan denna dragning till förmån för den redan kända stigen under kraftledningen. Det är bara några hundra meter över skogen innan stigen möter en liten bilväg som leder förbi Tempelberget till Bergby. Här och där längs vägen ligger ensliga skogsgårdar utspridda. Naturen växlar mellan hagmarker, sumpskog och tallhedar. Jag fäster mig vid en åldrande asplund där stammarna tycks murkna inuti. Tempelberget är ensligt beläget för att kunna vara en tänkt kyrkplats funderar jag, men medan jag går kastar jag blickar uppåt och ser höjdens silhuett och tycker att det ser ut som en kulle för ett tempel. Det är beläget där två skogsvägar möts och förr i världen firade man utomhusmässa här en gång om året.

Jag kommer fram till prästgården och finner Elisabeth hemma. Det var tur för min cykel saknar en ventil som hon lånat. Nu kan jag slå följe med Elisabeth som ska cykla till Örbyhus. På mitt förslag tar vi vandringsledens sträckning. Det är en solskensdag och en vandringsdag då lederna lägger sig till med värk och solen steker huden röd. Det är en dag då grusvägen dammar, eftersom den harvats nyligen och ännu inte hunnit pressas samman av den blygsamma trafiken i skogen. Jag visar för första gången den tänkta vandringsleden för någon. Vi far på cykel och det är en stor skillnad, för upplevelsen av vägen är mycket starkare när man går. När vi passerar skogen och inägorna de sista kilometerna innan vi kommer in i Örbyhus är det ändå nödvändigt att leda cyklarna. Under granarna i skogen står en padda på stigen. Den är stor och ser skeptisk ut. Säkert full av paddbarn tror Elisabeth, men jag ser bara den grå, litet fuktglänsande huden som får mig att tänka på ett urtiddjur. Stelt och stillastående undrar den vad vi gör där och när vi tänker oss att gå ur vägen. Vi går vidare. Det kommer en räv springande över inägan. Den ser oss och drar i väg som ett rödbrunt streck, men klättrar upp på ett stenblock en bit bort och spanar på oss där vi går med cyklarna över markerna.

Jag följer med upp till kyrkan och mitt emot bänken som anlagts halvvägs upp för kyrkbacken har det kommit upp ett cementblock som föreställer Maria och barnet. Det finns liknande bilder av Annika Danielsson Ahlmén i Vendelkyrkans kapell, berättar Elisabeth. Det blir en länk som binder samman kyrkorna och jag ser plötsligt grusvägen upp från centrum som en naturlig del av vandringsleden, som om det varit avsikten att göra kyrkbacken i Örbyhus till en station på leden mellan Tegelsmora och Vendel. Trappan ner mot stationen går på andra sidan kyrkbacken och leder in på vägen till Tegelsmora.

Vandringsleden - en begreppsmodellering

Vad är en vandringsled för något om man utgår från kulturarvstänkande?

1. En vandringsled har skapats av människor.
2. Den har en geografisk placering, mer eller mindre specificerad.
3. Den finns dokumenterad i form av berättelser från olika vandringar, bilder, kartblad med leden markerad etc.
4. Den har sina speciella kännetecken, det kan vara ledens underlag (en klövejstig, en skogsväg, asfalterad gångväg etc) markering (med rösning eller käppar), utsikter, särskilda kultur- eller naturmiljöer etc.
5. Det kan finnas olika typer av service i anslutning till leden: tillgång till rent vatten, toaletter, övernattningstugor, tältplatser, matserveringar, pilgrimspass, informationsresurser, badanläggningar etc.
6. Den har en viss utsträckning.
7. Den existerar under en viss tidsperiod.

Kyrkvandringen mellan Örbyhus och Tegelsmora kyrkor (2) har utvecklats genom att människor har promenerat, cyklat, ridit och åkt skoter längs den nedlagda banvallen mellan Örbyhus och Tobo (1). På det viset har gamla byvägar mellan Tegelsmora kyrka och Elsarby (2) fått en ny förbindelse med Örbyhus som kan användas som promenadväg till kyrkan. Församlingen beslutade 2008 (7) att inrätta kyrkvandringar längs denna vägsträckning till söndagsmässan i Tegelsmora kyrka (1). Vandringen är cirka 7 km lång (6). Det finns skildringar, beskrivningar och bilder från kyrkvandringar i Stigluckan som är församlingens tidning och webbplats, samt i den här bloggen (3). Vandringsleden går på den gamla banvallen genom sumpskog och över fält, innan den tar av åt höger på en byväg som så småningom ansluter till asfaltvägen mellan Tobo och Tegelsmora. Efter bron över Tegelsmoraån följer leden en körväg och kommer upp på kyrkogården nedifrån (4). Vid Tegelsmora kyrka finns toalett med möjlighet att fylla en mindre vattenflaska, eller kåsa i handfatet (5).