Bibeltext till vandringstankar

ubi petrus ibi ecclesia
är den katolska kyrkans motto och det översätts: "Som Peter skall också kyrkan vara", underförstått att kyrkan skall anpassa sig efter påvens ledning. Men frasen har använts på olika sätt genom historien och ett av dessa är "där stenen är skall kyrkan vara". Petrus fick ju namnet för att han var en klippa "petra". I Uppland finns långt mer än tusen runstenar, som placerades i landskapet under kyrkans uppbyggnadsskede. I många fall har dessa stenar murats in i kyrkvägggar, kyrkogårdsmurar, eller använts som grundsten för pelare. En av de mest spridda ristarsignaturerna är UBI, vilket av grammatiska skäl skrivs UBIR på runstenarna. Om det har något samband med den latinska sentensen Ubi Petrus Ibi Ecclesia, så har i alla fall ingen på allvar hävdat det tidigare Men går vi till bibeltexterna så finner vi arketypen till såväl frasen som bruket att sätta sten där sedan kyrkan byggs. Det börjar i Första Mosebok 28:10-22.

Jakobs dröm
Jakob är på flykt och övernattar på marken med en sten som huvudkudde. Jakob drömer om himlastegen och han ger på morgonen ett förbundslöfte till Gud som han bekräftar genom att resa stenen som han haft vid huvudgärden. Han säger till sig själv: "Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port." Senare kallar Gud Jakob att återvända till Betel, som platsen döptes till, och resa ett altare där. (Första Mosebok 35:1-7) Han bryter då upp med hela sitt husfolk och alla lämnar ifrån sig sina gamla husgudar. Det är det nya förbundets löften som skall uppfyllas.